Varför berättar jag detta?

Klockan är 16.00. Jag rycker åt mig ryggsäcken och kastar mig från jobbet. Målet är campushallen där jag ska köra några spinningpass.
Första passet är med Anna H, en liten blond tjej, ganska ny på Campushallen men erfaren från något annat ställe.
Jag parkerar på en av de minimala parkeringsplatserna, tar min ryggsäck och drar mitt kort vid inpasseringen. Kvittoskrivaren spottar ur sig tre lappar, vilka jag håller i munnen medans jag stoppar undan träningskortet.
I omklädningsrummet börjar jag packa upp mina träningskläder och nästan genast känner jag lukten av shampo. Doften påminner lite om tallbarr och den är förvånansvärt stark. Sekunden efter förstår jag varför. Jag fiskar upp den öppna kletiga shampoflaskan. Botten av ryggsäcken är täckt och handduken har fått sin beskärda del. Jag upptäcker några fläckar på tröjan, men byxorna verkar ha klarat sig.
Efter att jag pulat ned toapapper i ryggsäcken för att suga upp shampot börjar tiden bli knapp. Kletigt eller inte så drar jag på mig alla kläderna, torkar bort lite shampo från tröjan och stövlar iväg mot spinningsalen.
Passet börjar och allt känns normalt. Uppvärmningen förflyter utan problem och konditionsdelen börjar. Anna H har valt bra musik och övningarna lämnar utrymme för extra belastning för de som önskar. Snart rinner svetten, precis som den brukar. Några stående spurter och tendensen till mjölksyra infinner sig.
Jag kontrollerar mina fötter för att försäkra mig om oklanderlig teknik när mina ögon fastnar på ljusa fläckar utanpå byxorna i ljumsktrakten...
Där står jag halvvägs in i spinningpasset, med spinningsalen nästan full av mestadels kvinnliga studenter med allt mer tilltagande lödder som bildas i grenen, ett lödder som piskas upp i stående dubbelt tempo.
Här kanske man skulle kunna gripas av panik. Löddret som bildas i grenen tilltar mer och mer och ser ut som något helt annat..., och ja paniken är nära.
Jag tänker dock över situationen och inser till slut att det finns inte mycket jag kan göra. Jag tar ett mentalt steg tillbaka och finner snart det komiska i det hela. Kan någon ha öppnat shampoflaskan med flit och därmed utsatt mig för det bästa practical joke jag hört talas om, någonsin? Kan dock inte komma på någon bra kandidat som kunnat utföra detta illdåd och jag tycker nästan synd om denne hypotetiske gärningsman som missat chansen till ett sådant genialt tilltag.
Med en kraftansträngning förtränger jag löddret i grenen och slutför spinningpasset, stretchar och smyger diskret ut till toaletten där jag sköljer ur byxorna ordentligt.
Jag har en kvart på mig innan pass två av tre börjar...