Det började med regn och slutade i solsken. Resultatet blev ganska bra till slut trots att det gick dåligt. En mage som säckade ihop och avhängd tre gånger.Motala:
I bilen smattrar regnet mot rutorna och jag smörjer in benen med Linnex. Vi anländer en halvtimma före start. Regnet öser ned och vi sitter i bilen och kurar en stund. Det ligger nära tillhands att kasta in handduken och åka tillbaka till Linköping.
Starten:
När starten går noterar jag att det endast är jag som valt att starta i kortärmat och kortbyxor. Det finns dock inte tid att frysa nämvärt då masgänget sätter iväg i ett rasande tempo. Bitvis mellan 55 och 60, i motvinden. Efter ca 1,5 mil hamnar jag i svansen där kantvinden är obarmhärtig. Efter att ha täppt en lucka orkar jag inte täppa en andra och jag tillsammans med sex andra ramlar av. Vi påbörjar operation dammsugning då vi samlar upp flertalet andra som också ramlat av. Efter ett tag har vår klunga vuxit sig så stor att vi åtminstone kan hålla närmre 40 än 30.
Conti:
När vi närmar oss Gränna blir vi upphunna av Conti Test Team. De tar sedvanlig pisspaus men trampar snart ikapp. Jag hänger med förbi Jönköping och Bankekind. När vi tråcklar oss igenom cykelbanor för att komma upp på stora vägen måste jag täppa en lucka vilket bränner av mina sista krafter. Magen är orolig och jag verkar inte ha tillgodogjort mig någon energi jag stoppat i mig. Två kandidater till orsak finns. Gårdagens sushi eller ovana vid sportdrycken. I efterhand verkar det varit sushin för Monica hade också en orolig mage.Fagerhult:
Jag släpper Conti och blir tvungen att släppa en trio av andra avhängda trots att de kör i makligt tempo. Magen är uppblåst som en spärrballong och det finns ingen energi kvar i kroppen. Jag blir omcyklad av de som startat på natten när jag puttrar fram i 23 km/h. I Fagerhult går jag in i depån och sveper två muggar vatten och ytterligare en energigel i hopp om att den ska rinna ut i kroppen och ut i musklerna. En fransman (?) cyklar om mig och jag hakar på. Han håller ca 30 men ökar successivt till 35. Han vinkar fram mig och vattnet och energigelen verkar ha gjort nytta och vi kan hålla ca 40. Efter en liten stund kommer Bianchi och sveper om. Vi hakar på. Jag har lite problem med att få komma in i klungan. En avhängd Conti-åkare visar tydlig fientlighet och istället för att släppa in mig i ledet skriker han åt mig att gå fram och dra. Jag har inget emot vare sig Conti eller att gå fram och hjälpa till men just den individen har jag inga höga tankar om. Jag går fram till deras grindvakt och frågar om de vill ha hjälp men svaret är nej. Jag lägger mig bakom honom men blir snart invinkad i kedjan ändå. Vi håller mellan 45 och 50.Hjo:
Det dröjer inte länge innan High Chaparral kommer och sveper förbi. "Häng på här", skriker de när de kör förbi. Trevliga killar, smålänningar förstås. Hastigheten ökar till dryga 50 men klungkörningen blir lidande. Det är bara några få som går runt, däribland jag, trots att klungan nu vuxit sig riktigt stor. Det kommer ett förslag från någon att sakta ned lite så att fler kan vara med och gå runt. Det verkar fungera och hastigheten sjunker något.Hallelujabacken:
Strax före hallelujabacken går både Bianchi och High Chaparral in för langning. Jag och två andra trampar vidare i sakta mak för att inte bli stela. Vi hinner fram och nästan över hallelujabacken innan gänget kommer ikapp. En tjej på toppen av backen langar hallonbåtar. Jag får en näve som jag trycker in i munnen och tuggar febrilt. Jag sköljer ned dem med Vitargo och förbereder mig lite mentalt på att magen ska protestera. Det gör den inte och jag känner hur båtarna sprider en varm känsla i kroppen.Askersund:
När vi närmar oss Askersund sitter jag febrilt och räknar på vilken hastighet vi måste hålla om jag ska kunna slå mitt PB. Vi har kört 25 mil och jag har 1h15m på mig att ta mig i mål för att komma under 7.42. Jag har knappt tänkt tanken färdigt förrän det vurpas framför mig. Det har börjat regna och vägen är lite slingrig. Klickar med inte fullt så snabba cyklister skapar ibland lite farliga situationer. Kanske bidrar de faktorerna till olyckan. Med nöd och näppe lyckas jag sakta ned med vattniga bromsar och undvika att cykla in i högen med cyklister som ligger på vägen. "Alla stannar", skriks det i klungan och Bianchi och High Chaparral stannar. Mitt mål att slå 7.42 känns plötsligt avlägset. För att inte frysa och bli stel i regnet trampar jag och Johan från Motala på i sakta mak. Efter några minuter får vi återigen sällskap.
Hammarsundet:
Krampen är nära. Bron över Hammarsundet blir till en balansgång för att hålla krampen borta. Jag har lagt mig långt fram i klungan innan backen och låter nu cyklisterna passera mig så att jag slipper hålla lika hög hastighet uppför. Mer energigel och mer Vitargo sportdryck. Jag har samma taktik uppför Brattebro men strax innan toppen upptäcker jag att jag ligger sist i klungan och blir tvungen att öka för att inte bli avhängd. Som tur är känner jag mig ganska pigg och har inga större problem.
Medevi:
Sista backen tänker jag och trycker på uppför. Har inte haft några allvarliga krampkänningar på ett tag och det verkar finnas krafter kvar i kroppen. En skylt säger 21 km till mål och klockan säger 7.05. Jag inser att jag nog kommer att klara mitt PB.
Målgång:
Tack:
Vill tacka Masgänget som gav mig en rejäl uppvärmning, Conti som drog mig ca 10 mil, Fransmannen, Bianchi och High Chaparral för sällskapet!
