En dag i helvetet!

2008-02-03
Torsdag: Jag lägger in ett inlägg på Mera Leras forum där jag annonserar min tänkta lördagsrunda. Varnar om att vädret kan bli dåligt.
Fredag: Kollar vädret. Ser att det ska bli blåsigt men i övrigt ganska hyfsat på förmiddagen. Ingen har annonserat intresse på forumet.
Lördag:
07:45: Rusar upp, inser att jag redan är lite sen. Fixar frukost och börjar leta efter alla kläder. Skor, tre par strumpor, benvärmare, dubbla cykelbyxor, underställströja, assos fugu jacket, vindjacka, assos trippelhandskar, balaklava, hjälm. Laddar med två flaskor vatten. Plånbok, telefon och nycklar.
08:45: Säger hej då till Monica och rullar iväg mot Statoil. Motvind, inte särskilt kraftig.
09:02: Anländer till macken. Ingen Robban. Får ett SMS där han hävdar att det regnar. Det gör det inte. Lyckas övertala honom att haka på. Ger mig iväg hem till honom.
09:30: Robban klar med sina bestyr. Vi rullar söderut. Har ännu inte riktigt bestämt rundan än, men vi skojar lite löst om Åtvidaberg. Ännu inga spår av snöstorm. Trots att vi inte bestämt något rullar vi mot Åtvid.
10:00: Robban får punka. Han sliter fram en kolsyrepatron och snart är problemet ur världen. Ingen av oss har fler slangar dock...
11:30: Anländer till Sandelius konditori i Åtvidaberg. Beställer köttbullemacka, kaffe och coca cola. Vi ser hur ett snöoväder plötsligt blåser in för att lika plötsligt försvinna. Himlen återigen blå. Solsken.
12:00: Fikapausen över. Vi rullar västerut mot Rimforsa. Vinden börjar tillta. Efter ett tag haglar det.
12:15: Successivt ökar vinden och snart känns det som stormstyrka. Att sitta på en cykel börjar kännas farligt. Vid varje kastby vinglar man en halvmeter i sidled.
13:30: Framme vid macken i Rimforsa. Vi tar varsin coca cola. Skojar om att vi ska köra om Drögshult hem. Vi sätter av däråt.
14:00: Klättrar upp för serpentinerna som knäckte ett stort gäng på veteran-SM. Snön börjar falla och vinden piskar snöflingor i ansiktet. Det känns som nålar.
14:30: Snöfallet tilltar. Vinden piskar på. Vi avverkar en ganska kuperad sträcka. Det börjar bli farligt halt. Ställer man sig upp spinner man loss. Dubbad MTB hade varit att föredra framför 23 mm racer. Robban börjar bli sliten. Kylan, sträckan och uppförsbackarna har tagit ut sin rätt. Vi har dock en bra bit kvar. Temperaturen har fallit under nollan.
14:45: Snön har fått rejält fäste i asfalten. Hade jag fått se plogbilen komma mot oss hade jag inte blivit förvånad. Jag försöker vika av mot Nykil, men Robban protesterar. "Den vägen är längre", säger han.
15:20: Jag hör hur SMS trillar in och med jämna mellanrum ringer det. Vi är bara någon mil hemifrån och kylan börjar gripa tag i mig. Det börjar kännas alltför besvärligt att stanna, ta av handskar, leta sig in innanför vindjackan, fippla med dragkedjan för att få fram telefonen. Den får stanna där den ligger. Stackars Monica, hon är nog orolig. Snöandet har tilltagit ännu mer.
15:50: Vi har stannat ett par gånger på vägen. Robban har promenerat en bit för att få igång blodcirkulationen i fötterna. Själv förlitar jag mig på fläsket runt midjan för att hålla värmen.
16:00: Framme vid macken. Robban ser blek ut när han svänger av till sitt. Stackarn skulle ju gå på whiskeyprovning kl 17. Själv spurtar jag genom stan för att hålla värmen. Känner mig nära döden. Synfältet har reducerats. Cykeln vinglar genom människomassorna i Linköpings centrum.
16:15: Har världens medvind på cykelbanorna österut. Kör ikapp med bilarna och spurtar om en grävmaskin i uppförsbacken upp till vårt hus. Krampkänning i höger baksida.
16:16: Måste ringa på och be Monica öppna källardörren. Själv har jag förlorat rörligheten i fingrarna så att det blivit omöjligt att få upp dragkedja och fiska upp nycklar.
16:17: Min sambo omyndigförklarar mig och liknar mig vid Britney Spears. "Det finns lättare sätt att ta livet av sig". Spolar av isen från cykeln. Sliter av mig kläderna som åker direkt in i tvättmaskinen.
16:35: Nyduschad, en stor portion kalops till middag, en kopp nespresso, en bit nybakad kladdkaka med mycket grädde, en filt, Seinfeld säsong 4 och 5 på DVD.
Livet är underbart.