Inget hände!

Jag har fått frågan flera gånger nu och svaret är att inget hände.

Starten gick och vi rullade iväg. Lite trevande till att börja med men snart rullade vi på i 45, helt enligt plan. Allt kändes bra och efter ca 8 mil stannade vi till för att tömma blåsan. Jag försökte hänga ut den men; inget hände.

När vi trampade iväg igen så blev det lite trångt. Andra klungor hade kommit ifatt under stoppet och efter en trång situation lyckades jag hamna lite bakom tillsammans med ett gäng hofvare som jag trodde hade hakat på vår grupp. I några sekunder satt jag och väntade på att de skulle dra upp farten igen men; inget hände.

Snart insåg jag mitt misstag. Jag spanade framåt och såg vår klunga ringla iväg ett tjugotal meter framför. Jag försökte hitta en väg ut från min position i gruppen jag nu körde i men; inget hände.

Till slut blev jag tvungen att backa ned längst bak för att ta mig ut. Jag trampade på och drog förbi och ifrån hofvet-klungan och i en utförskörning såg jag min chans att trampa ifatt mitt gäng. Avståndet hade nu vuxit till kanske 100 meter och jag tryckte på för att täppa luckan men; inget hände.

Avståndet blev inte mindre utan bara växte och jag gav upp. Istället bestämde jag mig för att köra med hofvet i väntan på en snabbare grupp. Jag la mig sist och avvaktade men; inget hände.

Nästan framme i Jönköping kom Sibylla-gänget och drog om. Jag hakade på och hastigheten ökade. Kanske kan jag slå mitt personliga rekord tänkte jag. Mina hjärna försökte förtvivlat komma fram till att det skulle gå givet avståndet till mål, tiden som var kvar samt hastigheten vi höll men; inget hände.

Utan chans att ens slå personligt kändes det meningslöst att fortsätta. Jag ansträngde mig verkligen för att hitta  motivation för att köra runt sjön ändå men; inget hände.

Kort och gott. Inget hände. En ganska händelselös lördags-förmiddag.

Epic Fail!

Kom inte först i mål. Fick inte snabbaste tid. Kom inte under 4 timmar. Gjorde ett utbrytningsförsök och lyckades misslyckas med det också. Usch vad uselt.

Ibland förlorar man. Det är ok, så länge man inte ger sig.

Firade mitt misslyckande med ostbricka och ett glas rött. Fick åtminstone lite sol och frisk luft.

En etapp på touren!

Starten gick. Du rullade med i klungan i makliga 40 km/h. Ovanför hovrade Eurosporthelikoptern.

Platt lugn körning fram till och över inte mindre än tre viadukter. Korta, inte särskilt branta, men med gårdagens etapp i benen brände det till i musklerna likväl. Nu blev du riktigt uppvärmd och redo för dagens etapp.

Första vätskepåfyllningen. Du backade ned till följebilen. Plockade på dig inte mindre än 18 flaskor. Du ökade hastigheten fram till klungan där du började distribuera flaskorna till övriga lagmedlemmar.

Du fick besked om en vurpa längre ned i fältet. Din lagkapten drogs med ned i fallet. Med brutet nyckelben och båtben tog touren slut för honom där. Det innebar att du fick ta över rollen som kapten och att ansvaret att vinna dagens etapp nu vilade på dina axlar.

Ut på motorvägen, lätt utför, lätt medvind. Fabian Cancellara satte dagens hastighetsrekord med 117 km/h.

Lugn körning fram mot berget. Klättringen började. Några småattacker som snart hämtades in. Sista branten närmade sig och spänningen i klungan ökade. En sista attack som du svarade på, sen passerade du kilometermarkeringen. Arvesen, norrmannen, drog upp spurten. Hastigheten ökade från 50 till 65 km/h.

Arvesen fick 10 meter vid rycket, 10 meter som du blev tvungen att ta igen. Avståndet sjönk, meter för meter och till slut kom du in på hans hjul. 400 meter till mål och du satte in attacken. En och en halv meter upp. Högsta växel och en hastighet på 70 km/h. Arvesen svarade och hastigheten ökade till 72. En meter och mätaren visade 74. En halv meter och 75 km/h. Väl jämsides kastade du fram cykeln och målfotot visade seger med ca 5 cm.

Så var det spinningpasset över och en del av deltagarna såg riktigt trötta ut. Det ska man vara om man kört en etapp i touren.