Mange och ångesten

Häromveckan frågade Hannah vad det är som driver mig. Frågan kom plötsligt och jag hade inget svar. Undvikande frågade jag tillbaka; vad är det som driver DIG? Ångesten svarade Hannah blixtsnabbt och utan tvekan. Ångesten att bli ifråncyklad, ångesten att komma sist, ångesten att inte vinna.

Jag håller med. Ångesten är en avgörande bit i motivationspusslet fast i små doser. För mycket blir nog skadligt i längden. Jag tänker på Helena Ekholm i OS till exempel. Vilken press.

På Mallis bubblar också ångesten upp till ytan. För många år sedan delade jag rum med en person som vill förbli anonym. Vi munhöggs ständigt och försökte verbalt avgöra vem som var bäst på att cykla. Pratar man i sömnen avslöjar man dock sina inre fasor utan censur. "Inte sist igen!", hörde jag min rumskamrat mumla om och om igen i sömnen. Ångest när den är som bäst!

Ibland gör det ont!

Jag har ett hatkärleks-förhållande med min svägerska och det är ömsesidigt. Ibland är det mer hat än kärlek och då är det extra ömsesidigt.

Härom julen fick jag en epilator i julklapp, av nämnda svägerska. De flesta tjejer vet vad jag pratar om och de flesta killar vet det inte. En epilator är en helvetesmaskin som friserar hår på exempelvis benen.

Att köra med helvetesmaskinen på smalbenen går an men i trakten runt knät och ovanför gör det ganska ont. Jag kan konstatera två saker: 1.) Min svägerska hatar mig och 2.) Ibland gör det ont att vara cyklist!