Inget hände!

Jag har fått frågan flera gånger nu och svaret är att inget hände.

Starten gick och vi rullade iväg. Lite trevande till att börja med men snart rullade vi på i 45, helt enligt plan. Allt kändes bra och efter ca 8 mil stannade vi till för att tömma blåsan. Jag försökte hänga ut den men; inget hände.

När vi trampade iväg igen så blev det lite trångt. Andra klungor hade kommit ifatt under stoppet och efter en trång situation lyckades jag hamna lite bakom tillsammans med ett gäng hofvare som jag trodde hade hakat på vår grupp. I några sekunder satt jag och väntade på att de skulle dra upp farten igen men; inget hände.

Snart insåg jag mitt misstag. Jag spanade framåt och såg vår klunga ringla iväg ett tjugotal meter framför. Jag försökte hitta en väg ut från min position i gruppen jag nu körde i men; inget hände.

Till slut blev jag tvungen att backa ned längst bak för att ta mig ut. Jag trampade på och drog förbi och ifrån hofvet-klungan och i en utförskörning såg jag min chans att trampa ifatt mitt gäng. Avståndet hade nu vuxit till kanske 100 meter och jag tryckte på för att täppa luckan men; inget hände.

Avståndet blev inte mindre utan bara växte och jag gav upp. Istället bestämde jag mig för att köra med hofvet i väntan på en snabbare grupp. Jag la mig sist och avvaktade men; inget hände.

Nästan framme i Jönköping kom Sibylla-gänget och drog om. Jag hakade på och hastigheten ökade. Kanske kan jag slå mitt personliga rekord tänkte jag. Mina hjärna försökte förtvivlat komma fram till att det skulle gå givet avståndet till mål, tiden som var kvar samt hastigheten vi höll men; inget hände.

Utan chans att ens slå personligt kändes det meningslöst att fortsätta. Jag ansträngde mig verkligen för att hitta  motivation för att köra runt sjön ändå men; inget hände.

Kort och gott. Inget hände. En ganska händelselös lördags-förmiddag.