Jag kunde konstatera att muskelkraften avtog väsentligt efter ett varv och andra varvet blev en veritabel plåga. Snittet sjönk från ca 36 de första 5 milen till 32 efter avslutat första varv. Hela andra varvet gick betydligt långsammare och efter 17 mil hade snittet sjunkit till dryga 29.
Jag skulle tro att bristen på vätska blev begränsande kanske redan efter 7 mil. Efter 11 mil fanns knappt någon kraft kvar och minsta lilla motlut eller vindpust i fel riktning blev riktigt jobbiga hinder.
Lite yrsel de sista två milen men aldrig så att det blev trafikfarligt. Det kända fenomenet om förlorat färgseende upplevde jag aldrig.
Det här experimentet ska jag inte göra om i år men nästa år kanske tre varv vore nåt...
LOL! Bra där ;)
SvaraRadera